top of page

Vad hände med ideologin?

Uppdaterat: 13 jan.

Förra veckan släppte Google sin årliga sammanställning över vad svenskarna googlat på under 2022. Sökjätten har delat upp sin statistik i olika underkategorier, bland annat kan man konstatera att hockeylegendaren (och den ALS-drabbade) Börje Salming och Drottning Elizabeth, som båda gick bort under årets senare hälft, varit bland de mest eftersökta på webben. Kriget i Ukraina och Nato, tillsammans med det höga elpriset är andra ämnen som genererat många sökningar.


En mer, åtminstone för mig, överraskande fråga har varit "Vad ska man rösta på?". Den hamnar på topp 5-listan i sin kategori. Det gäller alltså inte "Var kan jag rösta" eller "Hur ser parti X:s valmanifest ut?". Det är en direkt fråga, där man ber sökmotorn om råd kring vilket parti man ska lägga sin röst på. Det känns både skrämmande och lite deprimerande. Har vi blivit så handfallna? Bryr vi oss inte mer än att man sätter sitt hopp till Google? Eller har det blivit så svårt att hålla isär partiernas åsikter från varandra?


Ofta beskyller vi politikerna för att vara otydliga eller vända kappan efter vinden och därmed faktiskt göra det ganska så svårt för oss att välja. Men kanske ligger problemet i själva verket hos delar av väljarkåren? Provocerande fråga, kan man kanske tänka, men det är ändå en relevant frågeställning.


I dagsläget pratas det en hel del om klass, bland annat i boken Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet (Suhonen, et al.). Där menar författarna att många väljare som tidigare röstat rött inte längre gör det, för att det skett en förändring i det svenska klassamhället. Att allt fler går från att ha tillhört arbetarklassen till att se sig själva som medelklass och därmed inte ser det lika självklart att rösta på (i detta fall) Socialdemokraterna. Författarna menar då, väldigt förenklat, att detta är en bidragande orsak till det väljartapp som vänstersidan råkat ut för under en längre tid.


Så kan det säkert vara, jag är dock lite bekymrad över att man väljer att titta mer på klass än på människors ideologiska värderingar. Jag tror nämligen ideologi är minst lika viktigt. Jag tror också det är farligt att begränsa sig till en infallsvinkel där vänsterpolitik "enbart" ska drivas av låg- och medelinkomsttagare. I samma bok kan man nämligen läsa att en grupp människor som alltmer sympatiserar med klassisk vänsterpolitik (och därmed går mot strömmen) är högutbildade. Det tolkar jag som att dessa människor har en ideologisk övertygelse om att vänsterpolitik som gynnar och lyfter ett samhälle är att föredra, fr