top of page

Furuvik

Uppdaterat: 14 jan.


Fotografi av en lemur som håller i ett löv.
Lemur på Furuviksparken. Foto: Ted Stridh

Jag känner mig splittrad, förundrad och arg. Men framför allt ledsen. De flesta har säkert hört talas om den dramatiska händelsen som ägde rum på Furuviksparken för ett par veckor sedan, där ett flertal schimpanser först rymde och sedan sköts till döds av personalen. Ett stort antal människor är nu mycket upprörda och vill på olika sätt bestraffa parken. En del vill få till ett djurförbud, andra vill att de ansvariga cheferna ska sparkas och vissa vill att parken ska stängas helt och hållet.


Som ung besökte jag ofta Furuviksparken. Min pappa tyckte att det var ett lämpligt utflyktsmål de gånger vi träffades. Där fanns ju allt. Djur, karuseller, glass och arkadspel. Jag har därför en speciell relation till parken, likt många andra som bor i Gästrikland eller norra Uppland. De flesta minnen är positiva, ja - bortsett från sommaren då parken utrustades med Pepsi-automater och besökarna kunde åtnjuta ett nästintill obegränsat flöde av sockervatten. Tilltaget uppskattades av alla. Även av getingarna, tyvärr.


Bland de positiva minnena återfinns i stället ett flertal konserter, otaliga timmar i spelhallen (arkadhuset) och luncherna ute vid Furuskär. Det måste också medges att det var en häftig (och lite konstig) upplevelse att som 12-åring få se en livs levande känguru hoppa runt i skogen.